Storebro Royal Cruiser 500 Baltic

Kommentarer

Storebro Royal Cruiser 500 var en modifiering av SRC 470, som ursprungligen utvecklades för den japanska marknaden och tillverkades parallellt med SRC 470 från 1987 för den japanska marknaden. I Japan beskattades fartyg med en längd under 15 meter betydligt hårdare än längre fartyg. Syftet med denna åtgärd var att underlätta för fiskare att köpa nya, större fartyg till förmånliga priser. 19 fartyg levererades till Japan innan den första SRC 500 levererades till Europa.
Storebro förlängde helt enkelt det befintliga skrovet för att tillgodose den nödvändiga storleksökningen genom att lägga till den sluttande aktern med integrerad badplattform. Till en början gjordes förlängningen av skrovet som en separat komponent, senare tillverkades skroven helt och hållet. Tilläggsdelen användes dock även senare för eftermontering på SRC 470. Med skrovförlängningen motsvarade designen den nuvarande linjen, som började med SRC 380 och SRC 420.

SRC 500 SS V10 med MAN-motorer 820 hk

Den japanska marknaden ställde högre krav på motoriseringen. Förutom den egentliga standardmotorn (Volvo Penta TAMD 122D med 465 hk) utrustades de första nio fartygen med GM 6V92TA dieslar (390 kW/530 hk), som var populära i Japan.

Från slutet av 1991 uppfyllde varvet önskemålet om ännu mer kraft genom att installera MAN-motorer. Till en början användes V10-motorer med 820 hk vardera och senare, i samband med faceliften, även V8-versionen med 680 hk.
Fartyg med MAN-motorer känns igen på tilläggen på typskylten. V10-versionerna har tillägget "SS V10", V8-versionerna "SS V8" eller "V8" i guld eller vita bokstäver.
Med de stora MAN-motorerna var fartyget mycket generöst motoriserat. Maxhastigheten var 35 knop (mätt med halvfulla dieseltankar och 700 liter vatten). Accelerationen från V10-motorerna var brutal. V8-versionen var förvisso den mer harmoniska, om än sällsynta, varianten.

Den sista SRC 500 (S/N 4000) var den enda SRC 500 med Scania-motorer som levererades från varvet, helt i linje med dåvarande varvschefen Anders Bejtings preferens för Scania-motorer.

I likhet med SRC 470, som tillverkades vid samma tid, gjordes också olika modifieringar av SRC 500. Till exempel ändrades även indelningen av sidofönstren på SRC 500 jämfört med de första fartygen. Senare installerades nya aluminiumramar med en platt profil. I ett första steg fylldes spröjsen mellan de enskilda områdena i hyttfönstren med svart anodiserad aluminium från omkring 1989. Senare (från S/N 3594 - 1992) gjordes detta även med sidofönstren i däckssalongen på samma sätt som på SRC 380. Däckssalongens fönster fick också rundade akterhörn.

En större ansiktslyftning genomfördes 1994. SRC 500 fick samma flybridge-layout som SRC 420 Biscay med nuvarande radarfäste. Även typen av skjutdörr hämtades från SRC 420 Biscay. Salongen på däck/loungen på akterdäck förbättrades avsevärt genom denna åtgärd.

• Båten med byggnummer 4000 utgör ett mellansteg mellan SRC 500 och SRC 515. Medan fartygets exteriör motsvarade faceliftmodellen av SRC 500, var layouten redan utformad som den senare SRC 515. Sittplatserna i däckssalongen motsvarar dock fortfarande SRC 500.
• Många fartyg utrustades därefter med flybridge-förlängningen av SRC 515, som erbjöd betydligt bättre täckning av akterdäcket.

Teknisk utveckling