|
|
Företagets grundare Ivar Gustafsson |
År 1933 grundade Ivar Gustafsson, hans bror Sigurd och deras vän Georg Larsson från Storebro företaget Örnmaskiner AB. Ivar hade börjat sin bana 1923 som springpojke och ritbiträde på Storebro Bruks, en tillverkare av svarvar. Med tanke på den enkla skolutbildningen var detta en bra position. Den ekonomiska situationen var dock så dålig att arbetsgivaren inte kunde betala ut någon lön till honom 1932.
|
|
Företagets logotyp Örnmaskiner |
Ivar investerade den ackumulerade lönen och köpte rätten att tillverka en svarv av sin arbetsgivare för en del av beloppet. Detta lade grunden till en framgångsrik verksamhet, som snart blev känd i byn som "dag och natt", eftersom de unga ägarna arbetade outtröttligt.
1946 utökades den befintliga produktportföljen med fritidsbåtar efter att Ivar under en promenad 1945 sett estniska flyktingar på Fredensborgs Herrgård arbeta med en roddbåt. Dessa män arbetade i sitt hemland både som fiskare och båtbyggare. Ivar Gustafsson blev imponerad av deras skicklighet och gav dem möjlighet att bygga fler båtar. 1946 köpte Ivar Storebro Gård som en tillbyggnad för produktionen i sitt ursprungliga företag. Dessa lokaler har nu omvandlats till ett varv av de nyanställda båtbyggarna. För detta ändamål togs avdelningarna i den ursprungliga ladugården bort och större lokaler skapades. Tillverkningen av små fiskebåtar var ursprunget till varvet.
Under efterkrigstiden var efterfrågan på verktygsmaskiner större än produktionen. Men Ivar Gustafsson var också tvungen att sälja sina båtar. Som en lösning sålde han sin svarv med en Storebro-båt i ett paket.
Det innebar att många företag i Sverige också ägde en båt från Storebro. Båtarna imponerar med sin hantverksskicklighet. Men de var inte riktigt lämpade för alla svenska vatten. Båtarna var lite otympliga att hantera och krävde en rorsman i aktern. Ivar Gustafsson insåg snart att det behövdes en självgående båt för de svenska sjöarna och skärgårdarna.
Det hela började med de "campingbåtar" som konstruerades av företaget Electrolux för att stödja distributionen av deras civila Archimedes utombordare. Som en av båttillverkarna producerade Storebro den så kallade "Electrolux-båten" i tre olika versioner sedan 1947.
|
| Varvet i Storebro 1950 |
Marknaden växte snabbt och Ivar Gustafsson ville komma in på marknaden med en egen design. För att göra detta kontaktade han båtkonstruktören Einar Runius och Pentas representant i Stockholm Gösta Berg. 1949 började Tage Truedsson sitt arbete som produktionschef för Örnmaskiners båtbyggeri.
År 1951 presenterade det unga varvet "Vindö" och "Solö Ruff". Dessa båtar blev en riktig succé. Tillsammans nådde de två serierna nästan 1.000 tillverkade båtar i början av 1960-talet. Parallellt tillverkades "Örnen"-båtarna. "Örnen" byggdes som en fiskebåt i ca 50 exemplar. Sammantaget fokuserade varvet nu uteslutande på båtar med inombordsmotor.
1956 presenterade varvet "Svanö" och senare systerfartyget "Bergö". Men marknaden efterfrågade större båtar.
1959 presenterade varvet den första Storö I. Båten utvecklades av Otto Scheen jr. och blev startskottet för ett antal båtar med namnet Storö.
Den 01.01.1963 övertog AB Örnmaskiner samtliga aktier i Storebro Bruks AB efter att högsta budet hade lagts. I och med övertagandet av Storebro Bruks AB blev AB Örnmaskiner också ensam ägare till AB Storebro Gjuteri. Det nya bolaget utvecklades mycket positivt och växte framför allt på export. Man beslöt därför att överta det välkända namnet "Storebro Bruks AB". Den 05.05.1964 övertog AB Örnmaskiner namnet Storebro Bruks Aktiebolag.
|
| Varvet i Storebro |
Flera familjemedlemmar arbetade i det nu större företaget. Bland dessa fanns de kvarvarande grundarna, deras söner, dotter och brorson. Roy Ivarsson och Dick Gustafsson tog hand om försäljningen av maskiner och båtar, kusinen Elsebeth Gustafsson organiserade inköp av material och Lennart Ivarsson arbetade för båtdivisionen när han började på företaget 1965. När han kom till företaget planerades utvecklingen av en större båt med en längd på ca 10 meter.
|
Tidigare var kontoren belägna i närheten av maskinteknikavdelningen. För Lennart Ivarsson skapades sedan ett kontor i direkt anslutning till varvet. Bilden visar de första kontorsrummen. För detta ändamål användes de ursprungliga lokalerna för Ivar Gustafssons företag Örnmaskiner. Dessa bestod av två kontor, som användes som försäljningskontor och designkontor, och verkstaden bakom dem. Fram till 1962 användes verkstaden för att utrusta båtarna med motorer, och senare för tillverkning av glasfiberdelar. År 1967 byggdes den första plast-skrovformen för Solö Lyx II här. På designkontoret ritade Einar Runius skrovlinjerna för Storö IV (34). Till höger om byggnaden visas provtanken där alla färdiga båtar inklusive Storö IV (34) kontrollerades för motorernas funktion och båtarnas täthet. Större båtar testades senare i Västervik.
|
År 1965 presenterades både "Storö III" och "Storö IV". Den senare var en av varvets mest populära båtar med ca 800 byggda båtar. Ursprungligen specificerades 1.230 båtar, men denna siffra kunde inte bekräftas med hjälp av varvets dokument. Skroven till dessa båtar byggdes fortfarande helt i mahogny på beställning, även om plast-skrov för Storö IV erbjöds sedan 1968. Träet som användes för tillverkningen av båtarna köptes av varvet i kompletta stockar och lagrades i vattnet i direkt varvsmiljö för att förhindra sprickbildning i stockarna. Bilden visar stockarna nära vattenkvarnen (idag Bruksmuseum).
|
| Herrgården i Storebro |
År 1968 förvärvade företaget herrgården "Herrgården" som en gemensam kontorsbyggnad för alla avdelningar inom företaget.
Byggandet av Storö V (47) visade att byggnaderna i Storebro var begränsade i storlek och att ett läge vid vattnet var logiskt.
Så i september 1968 förvärvades anläggningen i Västervik med sin 280 meter långa kaj. Ivar Gustafsson gav sin son Lennart i uppdrag att bygga och renovera anläggningen med ny produktions- och GRP-hall. Första skeppet var den första halvfärdiga Storö V som transporterades över natten på isiga vägar och på grund av sina proportioner med poliseskort och olika medföljande lastbilar till Västervik och färdigställdes där. Denna Storö V sjösattes sedan den 18.12.1969.
|
| Omsättning 1945-1969 |
I Västervik tillverkades senare alla glasfiberdelar, både skrov och mindre delar. Senare uppgraderades GRP-produktionsanläggningen i Västervik till Sveriges modernaste anläggning med en luftväxlingskapacitet på upp till 77.000 m³/timme.
|
|
Production in Storebro |
Med två befintliga anläggningar kunde produktionen också delas upp. Så Storö V, Storö 43, Storö 38, 40 och SRC 470/500 byggdes i Västervik. Vissa modeller som segelbåtarna Carter 40 (Havsörnen 40), Carter 42, Storebro 33 och Storebro 90E för marinen byggdes på båda orterna. De andra modellerna tillverkades i Storebro.
Medan konstruktionen etablerades i Storebro genomfördes utvecklingen av nya prototyper i Västervik, eftersom man där också tillverkade formarna.
Inredningen för de större serierna förbereddes i Storebro. Mindre enheter kunde också tillverkas i Västervik. Allt stoppningsarbete utfördes i Storebro.
I och med introduktionen av "Storö 43" (den sista kompletta träbåten), respektive prototypen "Storö 42", övergick man 1972 till att ange längden i fot eftersom den tidigare nomenklaturen inte lämnade något utrymme mellan "Storö IV (34)" och den stora "Storö V (47)".
|
|
Varvet i Västervik 1991/92 |
I april 1988 knoppades båtbyggnadsverksamheten av från den övergripande koncernen Storebro Bruks AB till dotterbolaget Storebro Royal Cruiser AB. VD för detta bolag blev Lennart Ivarsson.
Fram till 1995 ägdes varvet av bröderna Roy och Lennart Ivarsson och deras kusin Elsebeth. Hon sålde sedan sina aktier 1995 till den mångårige kunden Hans Mellström, grundare av WM-data (se Wikipedia).
I februari 1995 knoppades klädseln av och förvärvades av den tidigare företagsledaren Martin Risén och hans hustru. Den drevs vidare som ett fristående bolag "Storebro Tapetseri & Inredning AB". Detta företag tillverkade fram till sin konkurs i mitten av 2012 alla klädslar och presenningar till de nuvarande Storebro-båtarna.
1997 sålde Roy och Lennart även sina aktier till Hans Mellström, efter att Roy ville tillbringa mer tid med sin familj.
1999 köpte Hans Mellström (nu ensam ägare av Storebro Bruks) varumärkena Nimbus och Ryds av Harald Wiklund och hans söner, Lars och Hans och grundade "Via Mare Boats".
Den nya varvsgruppen hade nu flera anläggningar för varje del av produktionen. Under dessa omständigheter såldes anläggningen i Västervik 2002 till det norska företaget Windy Boats AS som sökte en anläggning i EG och Östersjön.
2004 Hans Mellström sålde sedan 51% av Via Mare Boats till ett konsortium bestående av Lars och Hans Wiklund. Som ett led i modellutvecklingen beslutades att Nimbus skulle bygga båtar upp till 40 fot och Storebro skulle tillverka båtar över 40 fot.
Efter 2003, då produktionen av de flesta Storebro-båtar lades ner, var SRC 410 Commander den enda Storebro-modellen. Båten delar skrov med Nimbus Nova 42. Efter förlängningen av däcksskalet, som uteslutande gynnade sittbrunnen och badplattformen, producerades båten som SRC 435 Commander fram till 2014. Dessutom byggdes Paragon 31 och 25 i Storebro. 2011 presenterades SRC 435 SunTop, istället för en flybridge var hon utrustad med ett stort soldäck och på grund av den lägre höjden har hon kanalfunktioner.
2006 investerade riskkapitalbolaget Altor Equity Partners i Nimbus Boats och därmed även i Storebro, Ryds och Paragon som storägare med en kapitalökning på 150%. I mitten av 2012 försattes Nimbus Boats i konkurs trots att de hade ett positivt orderläge.
I september 2012 övertogs Nimbus av det svenska investmentbolaget R12. Storebro (som betyder rättigheter och fastigheter) såldes därefter till nuvarande ägare Roger von Haugwitz. Det nya företagsnamnet är nu "Storebro Boats AB".
Von Haugwitz förvärvade även "Storebro Tapetseri & Inredning", som också försattes i konkurs på grund av Storebros konkurs. Det nya bolaget fick namnet "Nya Storebro Tapetseri & Inredning AB".
I november 2013 presenterades de första bilderna på en SRC 460 Commander vid en kundträff i Storebro. För närvarande ser det ut som om dessa planer inte kommer att förverkligas.
Den 14.01.2014 meddelade Storebro Boats AB att man förvärvat det svenska Nordwest-varvet. Under hösten 2014 sades nästan alla anställda upp. Under 2015 visade det nya bolaget vinst för första gången. Samtidigt flyttades de båda bolagens säte till Älvsjö i Stockholm.
Hösten 2016 presenterades Storebro 31 offentligt som ett nytt projekt. Tyvärr har detta projekt, liksom SRC 460 Commander, ännu inte nått produktionslinjestatus.
År 2020 meddelade varvet sin avsikt att bygga fartyg igen. Å ena sidan återlanserades SRC 435 Commander och erbjöds till ett gynnsamt paketpris, å andra sidan introducerades SRC 350 Biscay. Medan SRC 350 Biscay inte har lämnat utvecklingsstadiet (och har vuxit i storlek under tiden), har fyra fartyg av typen SRC 435 Commander fortfarande byggts fram till 2024.
|
|
Ytterligare information om Storebro Bruks historia finns i de två böckerna "Storebro Bruk - 1728-1998" (ISBN 91-631-0278-1) och "Storebro - grundat 1728". Böckerna finns tillgängliga på följande adress: Stiftelsen Brukskultur, Box 20, 59870 Storebro, Sverige.
