Storö IV/34

Kommentarer

Storö IV/34 var en av Storebros mest framgångsrika modeller med 800 byggda enheter och befäste varvets goda rykte. Fartyget marknadsfördes med egenskaper som säkerhet och komfort.
Båtens kvalitet var betydligt bättre än båtar av liknande storlek och utformning. Ingen annan tillverkare bearbetade trä så perfekt, så rikt och så elegant som Storebro.

Det första fartyget byggdes på begäran av Storebro-kunden Sten Nilsson, som absolut ville ha ett fartyg med akterhytt. Därför byggdes det första fartyget i ett enda stycke för denna kund (nr 1295). Efterfrågan på detta fartyg såg sedan till att Storebro vidareutvecklade denna modell.
I början av produktionen tillverkades förutom den första 9,06 m långa båten ytterligare två prototyper på 9,30 m och 9,60 m längd. Bilden av den 9,06 m långa prototypen med serienummer 1295 tyder på att det är skrovet till Storö III. Detta stämmer definitivt inte. Överlag var dock varvet inte helt nöjt med skrovens löpegenskaper, så Einar Runius slutliga konstruktion hade en längd på 10,35 m.

Einar Runius ansvarade för skrovkonstruktionen, medan Winfried H. Wilke ansvarade för fartygets utformning och layout.
Ursprungligen byggdes skrovet uteslutande i mahogny. En synlig förändring var förlängningen av vattendeflektorn till aktern sedan 1968. På äldre fartyg sträckte den sig endast till fartygets mitt.

Från och med 1969 erbjöds Storebro Royal Cruiser IV även med glasfiberskrov. Första fartyget med glasfiberskrov är enligt leveranslistan nr 1615. Under produktionen ändrades skrovets struktur flera gånger. För de första skroven var stringrarna gjorda av trä, som sedan överlaminerades med glasfiberväv. Mellan de smalare längsgående strängarna fanns en utpräglad kölsträcka. I takt med den ökande motoriseringen förstärktes skroven. För detta ändamål tillverkades senare ett komplett skelett av stringers och ribbor som sedan laminerades tillsammans med skrovet. På så sätt eliminerades också bilgen mellan stringrarna.

På grund av den långa produktionstiden för Storebro Royal Cruiser 34 installerades ett stort antal motortyper. Utvecklingen av motortekniken är också tydlig. Medan prototyperna började med Volvo Penta MD27 och 83 hk(SAE!), var de första seriefartygen utrustade med Volvo Penta MD29 och 92 hk(SAE!). Den mest populära motorn var sedan Volvo Penta MD32 med 106 hk(SAE!), som var 78 hk i jämförelse. Å andra sidan var Perkins T6.354MGT-motorerna, som användes från 1968 och framåt till 1975 och som korrekt angavs med 175 hk, betydligt starkare (se motoreffekt). På grund av strejker i England, som avbröt leveransen av motorerna, installerades under tiden Thornycroft- och Ford-motorer. År 1976 skedde den fullständiga övergången till Volvo Penta, efter att TAMD60A med 192 hk kom ut på marknaden. I slutändan med TAMD60C och 2x240 hk var ca 30 kn möjliga. I slutet av produktionsperioden var fartygen huvudsakligen utrustade med Volvo-motorer i 40-serien.
De ursprungligen erbjudna Volvo Penta MD27/29/32 erbjöds endast med vänstersvängande propellrar. Det var annorlunda med Perkins-motorerna. Här installerades i varje fall en vänster- och en högersvängande motor. De högersvängande motorerna markerades med ett extra "X" i serienumret (t.ex. 354UX...). Senare installerade Volvomotorer hade lämpliga transmissioner för vänster- eller högervridning.

Storö IV/34 var från produktionsstart utrustad med ett 12 V elsystem. I och med införandet av Perkins-motorer byggdes fartyg med dessa motorer med ett 24 V elsystem. I de aktuella broschyrerna hänvisas också till motsvarande elsystem. Trots Perkins-motorerna byggdes dock ett fåtal fartyg med ett 12 V elsystem på kundens särskilda begäran.
I och med introduktionen av Volvo Penta TAMD 60 återinfördes 12 V elsystem ombord som standard.

Från och med 1968 erbjöds Storebro Royal Cruiser IV även som en "de Luxe"-version. Den kostade då 13 000:- kronor mer än standardmodellen och "de Luxe"-paketet innehöll följande extrautrustning: öppningsbara fönster i akterhytten, tvättställ i akterhytten, ca 100 l större färskvattentank, skjutfönster vid förarplatsen, fläkt i toalettutrymmet, förbättrad frys, L-soffa i salongen, ca 2 knop högre maxhastighet, lucka ovanför förarplatsen i hardtopen. Från och med 1969 blev "de Luxe"-versionen produktionsstandard.

• Varvet angav antalet byggda fartyg ursprungligen med 1 230, men detta värde är inte korrekt. I själva verket byggdes det "bara" 800 fartyg.
• Med det nya året 1973 ändrades namnet Storö IV till Storö 34. De sista Storö IV i varvets leveranslistor hade serienumret 2014 respektive 2017. Alla båtar med högre serienummer fick namnet Storö 34 (respektive Royal Cruiser 34, Adler 34).
• Båtar från övergångsperioden med beteckningen "34" har delvis fortfarande komponenter från "IV" som de långa sidovingarna eller den gamla styrkonsolen.
• Det sista fartyget med träskrov var nr 2388, som levererades 1977. De sista fartygen med träskrov levererades 1979 (nr 2368 och 2344). Fartygens nummer visar samtidigt att fartygen inte nödvändigtvis levererades i stigande serienummer (se serienummer).
• Några av katalogbilderna från 1975 är uppenbarligen tagna i Västervik. På bilden där skepparen med sin pipa planerar navigering syns i bakgrunden Storebro hallar och en Storö 38 utan däckssalong och flybridge.
• Minst två SRC 34 (byggda fram till 1975) utrustades med däckssalong av varvet. Detta resulterar i ett tredelat sidofönster som fick en skjutdörr på babordssidan (se bild i kategorin Bilder). Den första båten med däckssalong var en Storö 34 med namnet "Cartouche". Senare har ytterligare minst en Storö 34 eftermonterats för en tysk kund. Som hytttak till denna båt monterade varvet taket på den ansiktslyfta versionen från 1975.
• Innan versionerna Adriatic, Biscay och Baltic officiellt lanserades byggdes Storö IV redan utan akterhytt. För första gången erbjöds denna version officiellt i varvets prislista nr 41 från 1972 som "utan akterkabin".

På grund av deras popularitet fanns det ett antal kopior av Storö 34. Än i dag försöker ägarna främja försäljningen av sitt eget fartyg genom att påpeka att det är en Storebro eller att fartyget byggdes efter ritningar av Storebro. Men såvitt jag vet har Storebro aldrig överlämnat några planer och Storö IV/34 har aldrig funnits tillgänglig som byggsats.

Teknisk utveckling