Kommentarer
Koncept
Storö 43 var en mycket rymlig och bekväm långfärdsbåt med en fin mahognyinredning. För detta fartyg användes den högsta standarden på träbearbetningsmaskiner och utrustning vid den tiden. Vid inredningen av den stora däckssalongen kunde kunden välja mellan överdrag av indiskt vattenbuffelkalvskinn eller kohud till soffan och sittplatserna, ett uttryck för sann lyx på den tiden.
Jämfört med prototypen,
Storö 42, förlängdes hon med en fot, vilket i huvudsak gynnade akterhytten. Steget till akterdäck, som fortfarande var tydligt uttalat på Storö 42, reducerades kraftigt i de första fartygen och doldes i sidovyn. Från och med det fjärde fartyget (tillverknummer 2059) togs trappsteget bort helt och hållet och däcket drogs smidigt igenom.
Storö 43 var den sista modellen som byggdes helt i trä eller mahogny.
I efterhand kan man konstatera att Storö 43 var ett enormt stort fartyg. När det gäller den faktiska volymen låg det mellan modellerna
SRC 470 och
SRC 420, som byggdes från slutet av 1980-talet och framåt.
Motorer
Storö 43 var utrustad med Volvo Penta TAMD70B från byggstart. När TAMD70C dök upp installerades denna. Andra motoralternativ erbjöds eller installerades inte.
Andra
Storö 43 anpassades lätt till köparens behov. Därför finns det ofta mindre variationer mellan fartygen.
- På två fartyg som visas i katalogen sitter avgasrören på sidan. Andra fartyg hade de karakteristiska rören på akterspegeln.
- Det finns också minst två fartyg med en flybridge.
Det fanns också överväganden eller planer på en ändrad utformning av akterhytten med en nedgång till babord och ett enskilt toalettrum och dusch. Denna förändring skulle ha möjliggjort en större sittplats i däckssalongen. Jag känner dock inte till något om dess förverkligande.
För att underlätta tillträdet till däckssalongen hade fartygen en gångjärnslucka ovanför sidodörrarna. När fartygen dessutom var utrustade med en flybridge, utelämnades denna lucka normalt. Byggnadsnummer 2124 var efterutrustad med en flybridge och fick en enkel fällmekanism, där en del av flybridgebeklädnaden också fälldes uppåt för att få bättre tillgång till däckssalongen.
Efter att skrovet ursprungligen byggdes av mahogny övervägde varvet om det skulle vara värt att tillverka ett plastskrov. För detta ändamål byggdes en prototyp som provkördes i december 1973. Det öppna skrovet var utrustat med två Volvo Penta TAMD70B-motorer och nådde en toppfart på 19 knop. Testresultaten och efterfrågan var dock inte sådana att man beslutade att gå över till serieproduktion. Bilder från testfasen finns under "
Bilder".
2023-03-03
2023-03-03
