Kommentarer
Storö V var en riktig lyxjakt när den presenterades. Det enorma skrovet byggdes helt i mahogny. Fartyget hade redan ett komplett 230V-nät med generator och följaktligen en 230V-kock. Vid utformningen togs hänsyn till tidens idé att en sådan lyxbåt inte kunde seglas utan besättning och försåg dem med en besättningshytt på fördäck. I övrigt erbjöd layouten gott om utrymme för sex personer.
|
|
Draft av ett 45-fotsskepp av W.H. Wilke
|
En första ritning av Winfried Wilke från 1968 visar ett 45-fotsfartyg som redan hade de viktigaste konstruktionsdragen för den 47-fotsversion som byggdes senare. Den långa flybridge som spänner över akterdäcket förverkligades dock inte.
Skrov
Vid tiden för fartygets utveckling diskuterades frågan om de glidande stringers och deras inverkan på seglingsbeteendet. I en artikel i den tyska tidskriften "Yacht" 1970 beskrevs fördelar och nackdelar. Även om man inte kunde förvänta sig några betydande fördelar med den förväntade hastighetsprofilen, utrustades de två första fartygen med dessa glidande stringers. De utelämnades sedan från det tredje fartyget.
Interiör
Det första fartyget levererades 1970, det andra drygt ett år senare 1971. Även om dessa två fartyg var mycket lika varandra i fråga om utformning och utrustning, var det tredje fartygets utformning och utförande av träslöjden starkt inriktad på varvets ökade standard. Till skillnad från de två första fartygen var det tredje fartygets akterkabin utrustad med en centralt placerad dubbelsäng i stället för två enkelsängar på sidorna. Även inredningen i pentryt visade tydligt på den fortsatta utvecklingen av träinteriören i Storebro-fartygen. Istället för vitmålade ytor var kökets ytor på det tredje fartyget utförda i trä.
Motorer
Prototypen var utrustad med Volvo Penta TMD70AB-motorer. Med en angiven maxeffekt på 200 hk var det 15 t tunga fartyget något underdrivet. Man bör också ta hänsyn till den dåvarande dåliga vanan att ange effekten i SAE hp. Ett negativt exempel på detta är den Volvo Penta MD32 med 106 SAE-hk som ofta installerades i Storö IV/34, som faktiskt bara gav 78 DIN-hk vid axeln (se
motoreffekt). Det andra Storö V utrustades då med mycket kraftfullare motorer från Detroit Diesel. För det tredje fartyget installerades Volvo Penta TAMD70B med 250 DIN-hk vid axeln.
Andra
- Förutom prototypen, som först senare utrustades med en flybridge av ägaren, utrustades de andra två fartygen med en flybridge från varvet. Även här kan man se den fortsatta utvecklingen av konstruktionen.
- Storö 47 var det första fartyget som byggdes i de nya varvsanläggningarna i Västervik. Skrovet till det första fartyget byggdes fortfarande i Storebro och transporterades sedan halvfärdigt på isiga vägar till Västervik på vintern.
- Fartyget presenterades ursprungligen som Storö V. När den mindre Storö 43 dök upp ändrades sedan den romerska nomenklaturen till förmån för en längdangivelse i fot, eftersom det inte skulle ha funnits något utrymme för detta mellan Storö V och Storö IV.
- Fartygen hade skrovnumren 1621, 1812 och 2131.
2023-01-16
2024-01-16
