Storebro Royal Cruiser

Ursprunget till namnen på Storebro-båtarna har alltid varit omdiskuterat. Ursprungligen fick båtarna namn efter öar (Vindö, Solö, Svänö, Storö, etc.).
Senare användes namnet "Örn" som en referens till det ursprungliga företaget, Ivar Gustafsons "Örnmaskiner".

Dessa namn var dock uppenbarligen inte väl lämpade för export. Företagsledningen under Ivar Gustafsson sökte därför en lösning tillsammans med brorsonen och försäljningschefen Dick Gustafsson och hans söner Roy och Lennart.
Dick Gustafsson testade då engelska namn för export såsom "Baltic Sea Roamer" för Svanö eller "Baltic Sea Chaser" för Solö. Senare användes även namndelen "Eagle" analogt med det svenska "Örn".
I Tyskland förlitade sig importörerna på "Adler" efter "Örn" i "Örnmaskiner". Enligt deras uppfattning stod detta namn för kvalitet. Importören Harry A. Sührcke gjorde sedan ett varumärke av namnet. Fartygen för Tyskland fick de typiska "Adler"-plåtarna.

Från 1950-talet hade varvet byggt "King's Cruiser" (1957-1965) för Andersson och AB Telfa i Göteborg. Båten sålde mycket bra i USA under sitt engelska namn. Namnet tillhörde dock Gunnar Andersson och kunde därför inte användas. I slutet av 1950-talet kom Dick Gustafsson på idén att kalla fartygen för "Royal Cruiser" med hänvisning till "Kings Cruiser".

Detta namn användes från 1959 till 1973. Storebro ställde ut två båtar med namnet "Royal Cruiser" på båtmässan i Amsterdam i mars 1973. Lennart Ivarsson fick då ett brev från en holländsk varumärkesjägare som tre månader tidigare hade säkrat varumärket "Royal Cruiser" och som erbjöd sig att använda varumärkesrättigheterna för 600.000 gulden. Detta var en ganska hög summa för den tiden. Lennart Ivarsson frågade därför patentverket i Stockholm om affären var laglig. Efter en tre timmar lång undersökning bekräftade patentverket att affären var laglig, men föreslog sedan att man skulle byta namn till "Storebro Royal Cruiser" och skydda det. Därmed skulle ingen skyldighet att betala holländaren föreligga. Den motsvarande ansökan lämnades in omedelbart. Eftersom man lärt sig av misstaget skyddades även de andra Storebro-namnen "Solö", "Storö", "Svanö", "Bergö", "Havsörnen", "Sea Eagle".

Det finns också rykten om att namnet gavs till varvet av den svenska kungafamiljen, eller att det tilläts användas eftersom den svenske kungen hade beslutat sig för en "Storebro Royal Cruiser". Denna berättelse är definitivt inte korrekt. Vid den tidpunkt 1979 då det svenska kungaparet bestämde sig för en SRC 40 Biscay hade varumärket redan varit skyddat i 6 år.